Vi är inte en rörelse.
Vi är inte en idé.
Vi är människor som valt att gå vidare där andra stannat kvar.
Vi är de som valt att söka oss till sanningen, reningen och ljuset.
Himlahjorden uppstod inte ur protest, utan ur en insikt:
Att det finns något i människan som aldrig får plats i världen utanför.
Här lever vi närmare varandra.
Närmare det vi bär inom oss.
Närmare sanningen och därmed närmare Skaparen.
Vi tror inte att någon människa är hel i ensamheten.
Vi tror att det är först i gemenskapen som sanningen uppenbarar sig.
Många som kommer hit bär något de inte kunnat eller vågat släppa.
Skuld. Skam. Tystnad.
Här bär vi det tillsammans.
Vi bär alla på arvet av människans synder.
Att vara en del av Himlahjorden är inte något som bara yttras med tomma ord.
För att blir fri från synd, att kunna förlåta och blir förlåten är något som kräver handling.
Det är något man lever.